18 december 2020

Min morsa och de fem barnens farmor, dog den 10 december. Jag skrev den här texten till dödsannonsen som publiceras i morgon.

–
Till slut valde du att lämna oss.
Alltför tidigt.
Men vi vet att du har kämpat.
Kämpat i 38 år.
Kämpat mot vad det nu var som ville dig illa.
Kämpat om uppmärksamheten i en växande familj.
Kämpat mot följderna av operationen.
Kämpat, ibland utan stöd, men ändå alltid.
Kämpat, utan att känna in eller efter, men ändå alltid.
Kämpat.
Nu får du vila.
Och vi lämnas kvar med eftertankens kranka blekhets hjältinna som förebild.
Tack morsan. Vi ses!
–

Vill du göra något? Tänk på Hjärnfonden.

26 november 2019

Tillsammans med övriga elever på RML – rockmusiklinjen på Birkagårdens folkhögskola – i Stockholm har Simon rockat loss för andra gången på Hard Rock Café. Utbildningen sker kronologiskt och det verkar vara riktigt kul. Simon har alltid haft kul på scenen och sprider energi. Så även denna gång då de spelade rock’n’roll från 1960- och 1970-talen.

23 november 2019

Den 1 september flyttade yngsta grabben, Quintus, till Norrköping för att avsluta gymnasiet. Kul för honom. Tungt för mig. Förstås. Men det är inte något jag tänker skriva om nu.
Istället försöker jag se framåt. I den framtiden lämnar jag huset i Katrineholm och hittar en lya i Stockholm – åtminstone så länge jag jobbar däruppe. Men ett boende i Stockholm lär inte tillåta alla de grejer jag samlat på mig genom åren. Det är dags att börja döstäda!
Okej, det låter kanske lite drastiskt. Jag ska ju inte trilla av pinn än. Men jag måste prylbanta åtminstone. Och det har jag börjat med … så smått. Tänkte jag skulle redovisa en del av det jag hinner med och planerar göra här.

Hittills har det alltså inte varit några drastiska åtgärder. Har skaffat säljkonto hos loppisen Allt & annat som har fått ta hand om stort och smått och deltog på stora loppisen i katrineholmska Duveholmshallen i våras. Det största som hände innan sommaren var nog att cd-skivorna gick åt rätt snabbt och till en hygglig peng, måste sägas. Fick in över 1000 spänn och då har ändå Allt & annat en hög procent, eftersom jag inte orkar sätta priser på prylarna själv.

I höst har jag börjat med en bunt dvd-filmer. Jag gjorde helt enkelt som så att jag gick igenom hyllan med köpfilm, hade klart för mig vad jag definitivt skulle spara och plockade bort allt som inte kändes nödvändigt. Det blev en kasse, i alla fall. Det kommer dock att bli mer. Måste bara göra ett känsligare ingrepp i dvd-hyllan nästa gång.
Ett annat ingrepp jag gjort i mina samlingar var att jag inte tog med mig de Fantomen-böcker vi använde på jobbet till ett jobb utan tog med dem direkt till Seriehörnan i Göteborg, som får sälja dem. Butiken har redan börjat sälja dubbletter jag haft stående och en del böcker jag gett ut. Det har också gått bra i försäljningen.

I dag blev jag av med gamla golvlister och dörrfoder som blivit över vid renoveringen av hallen. Plus att saccosäckarna äntligen sålts. Bägge försäljningarna har skett via Facebook.

Har börjat plåta böcker också, sedan Röde Orm i Göteborg rekommenderade mig att skicka bilder på vilka böcker jag ville bli av med. Då kan de välja först och jag därmed slippa bära ner böcker i onödan.

Så smått … som sagt. Men det har börjat.

17 november 2019

Det blev ingen sommarsemester eller -resa för Ewy och undertecknad i år. Därtill hamnade vi i osynk på grund av att hon var tvungen att vicka så mycket som möjligt. Man vet aldrig när man får nästa uppdrag som frilansare.
Istället for vi till ett härligt julbord i Köpenhamn. Tyvärr var det något som strulat till sig i bokningen till Schønnemanns. Eller … JAG missade att fullborda den, helt enkelt. Vi fick hur som helst bord på vårt andra alternativ, Københavner Cafeen – ett gott alternativ, men besvikelsen låg ändå över helgen.
Kanske var det därför vi sockerchockade oss på söndagsmorgonspromenaden. Det danska köket är gärna extra allt. Kan man göra något, vad som helst, för att göra en anrättning om än så lite godare, då gör man det. Serveras det glass på ett kafé så serveras det förstås på en kaka och den i sin tur är förstås varm.
Eller som vår söndagsfrukost på bilden. Konditoriet dignade av frestelser och vi gav efter. Når man saa er i Danmark …

11 oktober 2019

Okej, Quintus har alltså önskat sig en Daniel Wellington-klocka på 18-årsdagen. Skönt med tydliga önskningar som är vettiga att infria. Här är också näthandeln till sin fördel eftersom man slipper leta sig tokig på stan.
Till min beställning skickade jag även med ett meddelande om snabb expediering eftersom bokmässan i Frankfurt ligger i årets födelsedagsvecka. Och detta hörsammades. Fredagen veckan innan kom försändelsen. Men den var överraskande platt.
Mycket riktigt innehöll den inte någon klocka utan bara klockaskens kartongördel och en följesedel. Suck. Såg framför mig en dag där jag skulle behöva jaga firman, som kanske inte ens fanns i Sverige, och långa argumentationer i övertygelsens tjänst.
Så började det. Det svenska riksnumret till trots svarade kundtjänstens automatiska telefonsvararen på engelska. Inte nog med det, efter någon minuts köande fanns det plötsligt inte någon som kunde hjälpa mig längre.
Två försök senare ringde jag receptionen istället. De menade att det fanns folk som kunde svara och kopplade mig än en gång till den engelsktalande svararen. Jag kom förstås inte fram nu heller. När jag återigen ringde receptionen på företaget kopplade hon mig till chefen för kundtjänst. Jag förberedde min engelska men istället svarade någon som föreföll mig vara en ung man i 25-årsåldern. Då ställde jag om till argument om att detta verkligen hade skett och jag definitivt inte hade tid att själv knalla ner till postkontoret för att lämna in ett klagomål.
Men han avväpnade mig direkt. Killen bad om ett foto på försändelsen och fick samma som finns här ovan. Han bad om att få återkomma och jag hmpf:ade väl lite när vi la på. Men 10 minuter senare ringde han igen, bad om ursäkt, lovade att de skulle skicka en ny klocka redan samma dag och dessutom ge mig 30 procents rabatt som kompensation.
Jag blev paff och märkte att jag höll på att säga att det inte behövdes någon kompensation och att det viktiga var att jag fick klockan i tid (!) till födelsedagen nästa helg. Men jag bet mig i tungan. Hoppas klockan är framme när jag kommer hem nästa fredag.

(Det var den. Heders!)

23 juli 2019

Den här skylten står en bra bit innanför kommungränsen och berättar att våra datorer har fått problem. Vad menar kommunen med att sabba dem? Skärmytsling att vänta!

23 juli 2019

Jag går igenom Ulf Lundells diskografi från början till slut för att hitta låtar att lägga på de årsspellistor jag bygger på Spotify.
Quintus råkar höra en låt och undrar varför jag spelar julmusik mitt i sommaren. Det gör jag inte, men uppenbart blev att för honom är Ulf Lundells God Jul (är det nån hemma?) från familjens julplatta framför andra Glitter, glögg & rock’n’roll
Alltid lika kul att se hur man påverkat barnens kulturella referenser.

9 juli 2019

Jag fick en ny granne igår. Träffade flickan när hon var på väg ut genom porten mot ett öppet släpflak. Hon är ung, söt och glad.
Vid 23-tiden började hon flytta runt på möbler och grejer men det gjorde inte så mycket. Vi kollade på film. På grund av en molande huvudvärk hade jag svårt att sova den här natten och överraskades vid ettsnåret av att få ta del av en älskogsfinal däruppe. Men det lät som att hon låg bredvid mig och min spontana reaktion var att slänga ett öga på andra änden av min dubbelsäng.
Faktum är att det blev lite intimt. Förmodligen på grund av att jag träffat henne. Alltså, jag har ju hört grannar ha sex tidigare, framförallt på hotell och då har jag aldrig vetat vilka de är.

Så vad göra nu? Vara en hygglig granne och med anonym lapp tipsa henne om att det är lyhört i kåken; spela Kjell Höglund på hög volym nästa gång eller bara glädjas åt den ungdomliga kärleken?

1 juli 2019

Okej, det blev för varmt till slut. Mitt Karl Marx-/William Gaines-skägg, som det kallades under årets upplaga av Reuben Awards, har klippts ner.
Tjejen som sköter mitt skägg har slutat så det fanns inte mycket annat att göra än att ta saken i egna händer. Började med höger hand och fick till en hygglig längd men när jag sedan skulle gå på med vänstern klippte jag till för mycket. Så det blev som historien med de sågade bordsbenen …
Till slut så fick jag något spretig men hyggligt jämnt som jag demonstrerade för Evy med ovanliggande bilder. Hon blev nöjd, i alla fall.

30 juni 2019

Evys barnbarn Osvald är en kul kille på 2,5 år. Gillar att busa och har i mig fått en alldeles för ”larvig” styvmorfar, om man ska lyssna på vad hans mormor säger. Men det gör vi inte, förstås.
Igår gick det dock extra vilt till. Osvald har en massa osynliga dunderhonungsburkar som han hittar och kan dricka var som helst. Då blir han stark och vill brottas. Och brottades gjorde vi. I stort och smått. Snacka om vardagsmotion.
När det strax var dags för oss att gå hem råkade jag få in hans finger i ögat. Tänkte inte så mycket på det då men det som började ömt kändes ordentligt i bilen på vägen hem. Ögat blev torrt, vilket jag trodde berodde på de muffinssmulor som följt med fingret in. Men i morse var det fortfarande torrt och ömt och jag såg ytterligare ett besök på S:t Eriks ögonakut framför mig (vilket hade blivit den tredje sedan jag började jobba i Stockholm 2003). Men det klarade sig.
”Pain don’t hurt!” sa Patrick Swayzes rollfigur i filmen Road house. Ett motto så gott som något.