14 november 2013

Klart att det skulle bli min tur, att jag skulle gå i SJ:s fälla som Kvinnan klarade sig ur.
Jag sitter just nu i en taxi på väg från Hallsberg mot Katrineholm. 1700 ska det kosta och jag vet inte i skrivande stund om SJ kommer att ersätta mig.
Efter den dygnslåga Amsterdam-resan kom jag tillbaka till ett Mälardalen i kaos. Bajståget som förlängde min uppfärd i tisdags hade skapat stor skada och prognoserna säger att tågsättet ska vara borta och ny räls lagd till den 25 november (!).
På Stockholms centralstation annonseras ett tåg mot Malmö klockan 20.14. Det ska stanna i Katrineholm. Lyckosam kliver jag på men tåget börjar rulla norrut.
Då slår det mig att tåget jag bokade åt Kvinnan igår gjorde samma sak. Men hon hade hört sig för och kunde ta en buss istället. Nu gick det i och för sig inga bussar när det var dags för mig, men något hade man kanske kunnat ordna.
På tåget lugnar konduktören mig. Det här tåget skulle visserligen gå norr om Mälaren men det ska stanna i Hallsberg och därifrån ska det gå skytteltrafik med buss och taxi till bland annat Katrineholm. I helsicke!
Jag var den enda som klev av, den enda som gick över spåren bort från stationshuset, den enda som stod och väntade på skytteltrafik som aldrig kom …
Efter en timme knackar jag rejält nedkyld på hos taxichaufförerna i stationshuset och där sitter faktiskt en chaufför som har nattjour. Tackålov.
Klockan är nu 01.15 och vi passerar Vingåker. Snart hemma!

12 november 2013

För några veckor sedan figurerade jag i lokaltidningen* som en inte alltför negativ pendlare hos SJ. Redan måndagen därpå ville de visa att jag inte skulle tro något. Den extra halvtimmen tågresa gjorde att jag missade två avgångar med Arlanda Express och tvingades tränga mig i kön till incheckningen och flyget till Frankfurt med Lufthansa.

I dag slog de till igen. Jag skriver ”de” för den kollektiva skuld jag lägger på SJ, som numer delat upp sig och gärna hänvisar till Trafikverket (som Banverket gick upp i efter några år på eget spår och utan SJ) eller, som den här gången, Green Cargo (som förr hette SJ Gods). Och det är klart att det måste vara bekvämt att, som SJ, skylla ifrån sig. Ofta handlar förseningar om något med spår, signaler eller ledningar som fallit ned. Och då påpekar man gärna att det är Trafikverkets fel. Inte ett ord om att dessa fel i många fall handlar om historiskt dåligt underhåll, vilket alltså gör SJ till en minst lika god kålsupare som Trafikverket.
Dagens försening hamnar på Green Cargos konto. Tågsättet som spårade ur blev snabbt kallat för ”bajståg” i media. Detta eftersom det fraktade rötslam som är en ruttnad slaggprodukt av avfallsvatten.
Urspårningen orsakade en fyra timmar lång färd till jobbet – den värsta under mina dryga 10 år som pendlare.
Än värre blev det för Kvinnan som, i min frånvaro, skulle ta hand om Quintus och Simon på kvällen. Hennes fem timmars resa gav vårt förhållande en törn.
Jäkla skit! Tack SJ!

* Länken till lokaltidningen går tyvärr bara till en sida med sökresultat. Katrineholms-Kuriren har gått över till betalvägg, vilket i och för sig är lovvärt.

6 november 2013

Efter en trevlig kväll med Grabben mitt emellan, som är på besök i storstan, upptäckte jag att det endast var 20 procent kräm kvar i ajfånen. Med en suck gav jag mig ändå i kast med ett nytt avsnitt av Alex och Sigges podcast och tänkte att den får rulla till batteriet tar slut.
Men 46 minuter senare kliver jag av bussen, har lyssnat på ett avsnitt och just fått beskedet om 10 procent styrka.
Lustigt att olika appar kräver såpass olika mycket kraft. 10 procent är visserligen ganska mycket sett till att telefonen håller sig en hel dag i det närmaste oanvänd, men ibland så måste man ju ladda den redan på eftermiddagen … Blir inte klok på det här.

1 november 2013

Gamex lockade undertecknad och de yngsta sönerna till Kistamässan för tredje gången. Upplaga 2013 var mer något för grabbarna, även om till och med de verkade lite blasé i år. Nedtonad belysning, flimrande ljus överallt och hög volym … jag börjar bli gammal.

Hade roligare på hemvägen då jag och broder 3 sjöng ikapp med Alf Robertson. Något som definitivt tröttade ut Simon, Quintus och deras kusin.

29 oktober 2013

Resan till Köpenhamn i går innebar att rida ut Simone. Flyget avgick som det skulle och framemot landningen dök den stormiga upp, som väntat. Kaptenen gav oss förhållningsorder som om risken för att det ska gå illa var större än tvärtom.
Den katolska kvinnan i raden bredvid mig var rädd. Själv satt jag och skrattade. Fattas bara så som den här resan utvecklade sig till en bergochdalbanafärd. Väl nere i lufthavnen applåderade folk, något jag tidigare bara sett i filmen Sällskapsresan.
På Kastrup ställde dock Simone till med riktiga bekymmer. När det blåser över 25 sekundmeter säger säkerhetsföreskrifterna att broarna till flygplanen inte får gå ut. Vi fick vänta. Och väntade gjorde vi.
90 minuter senare kommer vi av planet, bara för att hamna i nästa kö. Varken S-toget eller metron går på grund av den stormiga. Att taxikön tar ytterligare 1 timme beror till stor del på att samåkning inte verkar existera i vårt broderland: en taxi kommer, tar upp en person och åker iväg. Nästa taxi kommer, tar upp en person och åker iväg, och så vidare … Danskjävlar!
Tre dryga timmar efter landning är jag på hotellet. Myndigheterna har uppmanat folk att hålla sig inne. Men jag, som inte hade ätit sedan lunch, tog en tur runt kvarteret och återvände med en korv från Sjuelva och pils från Rema 1000.
Har fått rum på våning 19. Högt är alltid bra. Dock inte den här gången. Den stormiga försöker riva väggen utanför mitt fönster och det är svårt att somna. Tur att jag köpte två pils.
Med den andra i famnen somnar jag men sover dåligt. Simone rider mig hela natten.

19 oktober 2013

Quintus firade igår morgondagens födelsedag med ett pizzapartaj. 5 familjepizzor och 2 cheesecakes räckte precis till 18 personer. Cheesecakes är i det närmaste en institution på Quintus och storebror Simons födelsedagar. Morsa 3, som alltid gör dessa, utmanades i år av undertecknad med en variant utan vaniljsocker. Och den blev bra.
Partajet blev också lyckat. Presenterna bestod av symboliska monopolpengar och nu är en dator beställd.

Bilden är tagen av faster Aster.

17 oktober 2013

Att jag nyligen har köpt två exemplar av en roman har inget med innehållet att göra. Jag hade förberett mässbesöket i Frankfurt med Pepparkakshuset som reselitteratur. Men när jag skulle packa ner pocketen på morgonen fanns den ingenstans. På väg till tåget och flyget lämnade jag ett sönderröjt hus med en sista koll i vardagsväskan där det var meningen att den skulle ligga. Men den fanns inte där den här gången heller. Det fick alltså bli ytterligare ett exemplar i Pocketshop på Centralen i huvudstaden.

Jag hann inte läsa klart boken på resan. Efter att ha avslutat den tidigare i dag skulle jag lägga tillbaka den i vardagsväskan och upptäckte att det första exemplaret låg i ett av väskans yttre fack! Jag har alltså gått och burit på två exemplar i en hel vecka utan att märka det. Dessutom i en väska som jag grundligt sökt igenom efter samma bok …

16 oktober 2013

Vilken vecka så här långt. Tre dagar och tre kvinnor. Semestermåndagens förmiddag serverades jag och en klasskamrat en tretimmars niokaffe på lokal. Tisdagseftermiddagen bjöd på central lunch med Meg13-kontakten och den bekanta som för snart 20 år sedan hade varit en dejt delade jag italienskt bord med på onsdagen.
Tre härliga kvinnor som utan krusiduller gav sig in i samtal och skratt. Härligt att det kan vara så, trots avstånd i både tid och rum. Kul.

Hjärter dam, då? Hon och jag firar med Kurt & Lisa i helgen.

11 oktober 2013

Nu sparkar de här bloggarna igång. tgbjer.se är platsen.

21 september 2013

Så har Åke gift sig igen. Folk menar att han följer i mina fotspår. Inte då. Visserligen är han 26, farsa och inleder nu sitt andra äktenskap. Men, för tusan, när jag var 26 hade jag tre barn med två morsor och ett havererat äktenskap bakom mig. Det slår högre.

Gratulerar Åke och Åka!