Resebrev från en pappa

Såhär en dryg vecka efter hemkomsten från Kalifornien har jetlaggen lagt sig. Det verkade hålla i sig längre än tidigare gånger jag kommit hem från landet därborta. Tröttheten gick över i något slags irritation som gick över i en håglöshet som gjorde att jag sjönk ihop mentalt. Samtalade med den visa Kvinnan. Hon satte fingret på det: barnen.
Det var länge sedan jag levde dygnet runt i 17 dagar med Grabben mitt emellan, Simon och Quintus – om jag någonsin gjort det. Det har varit intensivt, roligt och spännande. Saknar er.