Morgonrutin gånger en två tre …

Jag har börjat ta sextåget för att vara lite tidigare på jobbet. Men gårdagskvällen blev sen då jag och Simon kollade några avsnitt ur den andra säsongen av House of Cards. Så det fick bli sjutåget. Eller rättare sagt: skulle ha blivit sjutåget.
Att det hade snöat i natt var jag beredd på. Med väska och bilnyckel i ena näven borstar jag med handskarna kring bildörren. Man vill ju inte att snön ska yra in när man öppnar. Det gör den inte heller. Jag, däremot, yrar in så att när jag väl sitter bakom ratten har nyckeln försvunnit. Och jag hittar den inte! Jag letar och letar och letar och letar. Både utanför bilen och inuti. Men icke.
Reservnyckeln visar sig vara hos farsan, varför jag ringer och ber honom komma med den. Han behöver dock inte komma än på 45 minuter. Sjutåget hade nu fått ge vika för åttatåget. Under de här 45 minuterna hinner jag både äta frukost tillsammans med Simon, vilket var en vinst i sig, och hitta nyckeln som hamnat under passagerarsätet – där jag hade kollat både en och två gånger. Faktiskt.
Just det här är en dag som blir två innan jag är hemma igen. Natten ska spenderas hos Kvinnan. För att jag ska slippa ha bilen stående vid stationen skjutsar farsan mig.
Väl nere på järnvägsstationen inser jag att mitt pendlarkort har trillat ur byxfickan i soffan därhemma. Nu är det stationen-hem tur och retur som gäller. Och det snabbt. Men när vi åter närmar oss stationen möter vi åttatåget på väg till Stockholm.
Jag tar sonika skeden i vacker tass och köper en biljett till nästa tåg. Ett snabbtåg förstås och biljetten går i runda slängar på 350 spänn. Vad gör man inte för att komma till jobbet?

När jag står i kön till biljettautomaten kommer det fram en kille som stinker alkohol och ber om några kronor. Han får det jag har löst i plånboken och jag får början på nästa kapitel av den här morgonen.