Labans finaste

Inte sällan får jag i mitt jobb tillfälle att arbeta med serier jag kanske inte skulle läst annars. Laban är en sådan.
Serien Laban (Fred Basset i original) startade 1963 av Alex Graham och görs i dag av dottern Arran Caith tillsammans med tecknaren Michael Martin. Den här bokens undertitel Fred Basset’s finest moments kanske inte riktigt är överensstämmande med verkligheten eftersom det bara är material från de senare serieskaparna, men det är klart: smaken är olika.
Laban har på senare år blivit ryktbar i svensk dagspress eftersom det är svårt att byta ut den på seriesidan. Det har stormat mången gång runtom i landet när sådana försök gjorts. Vilket kan te sig underligt. Serien är nämligen väldigt sällan rolig. Däremot är den oftare träffsäker kring hur hund- och kattägare säkert vill att deras husdjur ska tänka och vara. Och även om jag inte är djurmänniska själv, så kan jag ändå se seriens … kvalitéer ur det perspektivet. Åtminstone hyggligt länge i den här samlingen. Men framemot slutet av boken dyker det upp flera strippar som ter sig helt poänglösa, både vad gäller humor eller önskvärd igenkänning.

Jag hoppas att denna samling, eller någon samling med Laban utkommer på svenska. Det finns definitivt en marknad för serien om man lyckas nå hundägare – och hur svårt kan det vara i dag när det både finns sådana tidningar och säkert flertalet communities på nätet.