Filip och Fredriks podcast 200

Igår firade Simon sin 16-årsdag med några kompisar, farfar, morsan, undertecknad och Kvinnans yngsta dotter genom att vara en av 16 592 besökare och slå publikrekord i Globen. Det 200:e avsnittet av Filip och Fredriks podcast framfördes live och skulle inte spelas in. Men det vete tusan om man inte gjorde ändå. Jag såg ett filmcrew springa runt hela kvällen.
Spelades det in bör man lägga ut avsnittet i den ordinarie podcasten. Ljudet var nämligen under all kritik. Av någon anledning gick ljudet ut i arenans samtliga högtalare, precis som under en hockeymatch, vilket gjorde att det studsade högt och lågt och låg kvar länge.
Under föreställningen påkallade publiken uppmärksamheten till problemet och man tog en kort paus där Fredrik påpekade att ”huvuden kommer att rulla”. Efteråt kommenterade Filip ljudet såhär i Aftonbladet:
– Det enda jag kan säga om ljudet är att jag är ledsen, men det ligger inte på vårt konto.
Jag håller inte riktigt med. Klart att det inte är deras jobb att se till att allt fungerar som det ska, men samtidigt är man en del av en helhet. De kunde åtminstone ha återkopplat till problemet under kvällen och frågat publiken hur det lät.
Lite förvånad är jag faktiskt att just det inte skedde, med tanke på hur viktigt ljudet och Filips mickhantering har varit för Fredrik under podcastens historia.
Jag hoppas att det dåliga ljudet inte var ett resultat av de låga biljettpriserna. I så fall hade jag gärna lagt minst en hundring till per biljett för professionella ljudtekniker.

Annars var det en kul kväll. Filip och Fredrik skötte sig bra på scen och använde sig av liveframträdandet i lagom dos och till rätt saker.
Simon och hans kompisar var nöjda. Tror det var deras första besök i Globen, som fortfarande är en imponerande arena. Att vara med om att slå både Påven och Metallicas publikrekord är förstås också en höjdare.

Bilden på en nedhissande ”Filip på korset” är från mobilen. Suddig som tusan kan den få fungera som symbol för vilken nivå ljudet låg på.
Ridå.