Resebrev från Kalifornien 2015:13 feat. Arizona

Det är fredag kväll dagen före hemresan när detta skrives om onsdag, vecka 2 av vårt USA-äventyr.

Det blev tidigt uppstigning på onsdagen när vi skulle till Grand Canyon. Hit hittade inte GPS:en så vi fick förlita oss på gammal god vägbeskrivning som – våra erfarenheter om raksträckor i Nevada till trots – verkade väl simpla. Men de stämde. Att vi ändå startade en timme tidigare än beräknad restid visade sig vara bra då det var vägarbeten som sinkade oss på vägen som gick från Nevada till Arizona.
Väl där gick det rätt fort med säkerhetsinstruktioner och liknande – om man jämför med min helikoptertur över Manhattan förra året – och vi var snart uppe i luften. Respekten grabbarna kände inför det här höjdaräventyret kom strax på skam.

Kom på skam gjorde nog också själva helikopterturen som bara varade knappa 10 minuter innan vi landade på Grand Canyons botten.

Där var det varmt. Piloten berättade att det om någon månad skulle bli varmare än 50° C jämfört med bara dryga 40° som nu.

Vattennivån var låg men så är det väl alltid. Desto mer överraskande när detta väntade oss på landningsbanan:

En snöplog! Landningsbanan ligger så pass högt att det faktiskt kan snöa här på vintern. Fan tro’t, sa jag där vi stånkade fram.
På väg tillbaka såg vi en liten tromb, tornado eller vad det nu ska kallas. Tyvärr han den ebba ut något innan vi var framme och i bra läge för att fotografera den, men tittar man riktigt noga ser man en snurr där i mitten någonstans.

Det var varmt i Nevada och i Arizona, väldigt varmt. Vid nästa resmål var det svårt att röra sig så varmt var det. Tror vi hann klämma åtminstone en liter vatten var vid Hooverdammen, vilket kanske är den händelse som kan se ut som en tanke.

Rätt igenom Hooverdammen går statsgränsen mellan Nevada och Arizona. Vi var alltså snart tillbaka vid hotellet.
Efter middagen på en bra mexikansk restaurang i Las Vegas delade vi på oss i närheten av hotellet. Jag och Grabben mitt emellan hittade till det närmsta Casinot, Circus Circus – som också var ett hotell man aldrig behöver checka ut från. Även där fanns butiker, restauranger samt ett nöjesfält med totalt 25 attraktioner, varav två berg- och dalbanor, en Fritt fall-liknande konstruktion och andra svindlande attraktioner.
Nu var i och för sig hela The Strip full av tivoliliknande inslag. Värst var nog högre tornet bredvid vårt hotell som på taket hade en berg- och dalbana och Fritt fall i masten på taket. Det var inte utan att vi fick svindel bara av att titta på det.

Hur det gick för gamblarna? Dåligt. Vi var hemma strax efter Simon och Quintus och hann gå ner till poolen innan kväller fortsatte med ett par partier Chicago.